Lars Saabye Christensen är en Norges mest framstående författare med flera priser och utmärkelser i bagaget. Sedan debuten 1976 har utgivningstakten varit enorm, nästan frånstötande. När någon under 30 år sätter sitt namn på sammanlagt 37 titlar – romaner, diktsamlingar, novellsamlingar, barnböcker och dramer – är det kanske hög tid att börja bläddra i ett gärna omfattande läkarlexikon efter en hyfsat passande diagnos.
Saabyes cirkus råkar vara just den 37:e; ett slags jubileumsroman, i alla fall om man får tro baksidestexten, som markerar Saabyes 30 år som författare. Till sidantalet är det en nätt liten historia. Men innehållet är desto mustigare. Bokens berättarjag faller av scenen under ett föredrag på en bokmässa i Paris. I luften, med armarna i vädret, som en sorglig gest till farväl, ett famlande efter en osynlig trapets, far tankarna genom tid och rum för att stanna vid en pojke som 1965 blir stående utanför en musikaffär i Oslo, hänförd av en röd elgitarr som hänger i skyltfönstret. Här börjar historien, en både humoristisk och allvarlig skildring av omkring ett kvarts år av en pojkes liv, på gränsen till tonår och vuxenliv.
Berättarjaget, vars namn förblir okänt, börjar jobba som blomsterbud för att tjäna ihop de 2250 kronor som den röda Fendern kostar. Snart får han rykte om sig att vara ett av de bästa blomsterbuden i trakten. Och längs med cykelturerna på Oslos gator breder historien ut sig, något som ger Saabye chansen att leverera ett fantastiskt persongalleri. Här finns Tom Curling, den åldrade, curlingälskande grannen vars bonade linoleumgolv varje kväll agerar isbana. I samma hus bor också Arvid med ett närmast tvångsartat visselbehov – han visslar till och med i sömnen –, samt den alkoholiserade uppfinnaren Gundersen, vars misslyckanden, enligt honom själv, beror på att han alltid blir bestulen på sina uppfinningar. Här finns även skolans nazistiske mobbare, Putte, som något oförtjänt blir motiv till ett känt konstverk, liksom sommarvännen Edgar, vars umgänge inte alls är detsamma om vintern. Och så, inte minst, den mystiska och vitsminkade Aurora Stern med bandage om handlederna. Varför är hon så sorgsen, och vem är avsändaren till de blommor som berättarjaget levererar till henne?
Alla dessa originella karaktärer med lika originella öden flätas in i pojkens vardag och bidrar med värme och humor på ett sätt som känns igen hos förlagskollegan och landsmannen Erlend Loe, men som också har sin svenska motsvarighet i Mikael Niemi, eller Håkan Nesser. Men här finns också något som ligger djupare, mer fördolt. Stundtals framstår karaktärerna som alibin för att Saabye ska kunna berätta en annan historia, den om litteraturen, om skrivandet. Romanen rymmer mängder med referenser till klassisk norsk litteratur som får smaka på en typisk sentida blandning med populärkultur. The Doors och Beatles flankerar Sigbjørn Obstfelder och Knut Hamsun, och Saabye drar sig inte för att göra direkta jämförelser. Bokens berättare är ju också mycket riktigt författare (hur mycket Saabye färgat av sig på denne får vara osagt), och med finess och finurlighet planteras små metalitterära markeringar och tvivel in i den både burleska och vemodiga historien om pojkens små vardagliga äventyr som blomsterbud.
Hittills har fyra av Lars Saabye Christensens böcker översatts till svenska. Förhoppningsvis blir detta den femte. Med tanke på Loes framgångar i Sverige, samt Niemis och Nessers enorma succéer, borde Saabyes cirkus vara given även i de svenska bokhyllorna. Diagnosen då? Den är enkel: tokigt skicklig författare.
Titel: Saabyes cirkus
Författare: Lars Saabye Christensen
Förlag: Cappelen
Språk: Norska (bokmål)
Utgivningsår: 2006
Antal sidor: 208
ISBN: 9788202264468
Övrigt: Romanen kommer att ges ut på svenska av Wahlström och Widstrand, våren 2008.
Här kan du beställa norska böcker: Haugen Bok, BokKilden och Norli Nettbokhandel.