Broderier är eskapism. Att läsa Satrapis andra serieroman är som att kliva in i en annan värld. Det är en tät sammanhållen liten historia som lätt låter sig sammanfattas. Den utspelar sig i stunden efter middag i Iran. Då männen tar en tupplur och kvinnorna efter disken samlas kring samovaren för att dricka te och framförallt samtala. I denna lilla bubbla som en stund är avskild från resten av världen kan kvinnorna lätta sina hjärtan, diskutera sina problem, utbyta äktenskapsknep och fnissa. Samtalen kretsar ofta kring äktenskap och oskuld.
Många av karaktärerna i Broderier känns igen från Satrapis debut Persepolis. Inte minst huvudkaraktären Marji och hennes mor och mormor. Även den karakätärisktiska svartvita värld som tecknas i debutromanen, både bild- och innehållsmässigt, känns igen. Men Broderier är tillskillnad från Persepolis inget samtidsdokument, utan en bild av ett tillstånd, ett samtal och en kort stund nedfrusen och bevarad.
I denna konserverade kvinnostund turas de om att berätta historier. Man får möta vitt märkelsen att bre på lite extra – något som kanske händer då och då under denna stund då åtskilliga berättelser förtäljs. Men framförallt är att brodera sig ett slanguttryck för att återställa sin mödomshinna – något som inte är helt ovanligt bland Iranska, ogifta kvinnor. Och i detta kirurgiska ingrepp finns också kvinnornas situation sammanfattad; beviset på att deras frigörelse inte är fullgjord. Det är visserligen accepterat att även kvinnor ha sex före äktenskapet, men samtidigt vill få män gifta sig med kvinnor som inte är oskulder. Resultatet blir att kvinnor lever ut sina behov för att sedan brodera sig då äktenskap blir aktuellt. En kompromiss som vittnar om det paradoxala i en frigörelse som bara nåt halvvägs.
Titel: Broderier
Författare: Marjane Satrapi
Förlag: Galago
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2006
Antal sidor: 136
ISBN: 9170372020
Läs också: Att finna gemenskap i utanförskap