Kort roman. Lång novell. Det är frågan. Oavsett vilket är det här en behändig liten text som varken känns för lång eller för kort. Gabriel García Márquez kortroman/långa novell Översten får inga brev ingår i projektet Macondo – där bland annat Bokförlaget Tranan ingår – under epitetet “klassiker”. Projektets syfte är att belysa och ge ut litteratur som i vanliga fall kommer i skymundan, det vill säga sydamerikansk, afrikansk, asiatisk och litteratur från Mellanöstern. Ett ädelt och välbehövligt uppdrag, med andra ord.
Macondo är som bekant även den by där de flesta av Márquez romaner och noveller tar plats och vad vore då lämpligare än att ta del av serien med utgångspunkt i just en bok av honom? Tillsammans med Chinua Ashebes roman Allt går sönder utgör Översten själva inledningen på Macondos serie.
Frågan jag ställer mig är emellertid varför just Översten valts ut. På Márquez meritlista återfinns tveklöst romaner och noveller långt mer intressanta än denna. Den saknar dessutom just det som så många uppskattar med hans författarskap – den magiska realismen. Utan den faller berättelser som Översten ganska platt. Kvar blir bara en halvseg vardagsskildring av en överste och hans hustru som mer eller mindre håller på att svälta ihjäl på grund av mannens stolthet, hans uteblivna pension och den tupp han föder upp. Den har dock någon slags uppbyggnad av spänningen, men den utmynnar tyvärr inte i något annat än ett stort antiklimax.
Kanske hade Tranan kunnat välja en bättre början, men de bör ändå inte dömas ut på grund av det lilla överstesnedsteget. Jag ser fram emot att upptäcka nya, intressanta författare som annars inte hade kunnat göra sina röster hörda på samma sätt. To be continued alltså.
Titel: Översten får inga brev
Författare: Gabriel García Márquez
Förlag: Bokförlaget Tranan
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2006 (första gången 1961)
Antal sidor: 142
ISBN: 9185133302

I ett och ett halvt år har den säregne karaktären embryo delat med sig av sina betraktelser på internet. Grammatiskt lössläppt, och med ett existentialistiskt djup, en varm humor och en tydlig humanistisk grundhållning strödde han visdomar med ett säreget poetiskt anslag omkring sig. Samtidigt började det spekuleras kring vem som var personen bakom. En etablerad författare, eller en helt ny och för allmänheten okänd kreativ språkbegåvning? Med embryo blev det tydligt hur en karaktär i skydd av internets möjligheter till anonymitet kunde skapas och utvecklas direkt framför ögonen på en nyfiken publik. Konturerna blev skarpa och till slut intervjuades han även i Aftonbladet där hans språkbehandling jämfördes med Jonas Hassen Khemiris Halim, huvudpersonen i romanen Ett öga rött.


Ponton – “litterär tidskrift för och av unga” – har under de senaste par åren bara blivit bättre och bättre. Tidningen har mer och mer hittat sin form och stil, både när det gäller innehåll och layout. Ungt skapande och skrivande står i centrum för Pontons verksamhet och varje nummer innehåller frågespalter, bokrecensioner, notiser, artiklar och intervjuer. Men det som ända sen starten varit det centrala för Ponton och som varit det som verkligen gjort den till en intressant tidning är de insända bidragen. Framförallt handlar det om dikter och noveller, även om bilder och olika blandformer också förekommer.