Tänk dig Sherlock Holmes, fast i en droska driven av en ångmaskin. När han kliver ur droskan ser han ut som vi väntar oss, med slängkappa och hatt, men hans trogne Watson har ett mekaniskt öga och ett pneumatiskt ben sen sin tid i kriget. Över London svävar luftskepp och kolröken kommer sig av att man driver alla stora tekniska framsteg med ånga.

Tänk dig sen att man byggde en jättelik analytisk maskin med hålkortsprogrammering och att de mekaniska medhjälparna är automatoner drivna av uppvridbara urverk. Herrar är hövliga, har hederskodex och slåss med värjkäppar, damerna är sköna, intelligenta och kan oväntat mycket om självförsvar. Eller tvärt om. Tänk dig luftpirater, Tesla-spiraler, illusionister och uppfinnare.

Då är du nära steampunk.

Det här är inte sekelskiftet som vi kände det utan som det kunde ha varit om allt nått sitt yttersta uttryck. Om Charles Babbage, Ada Lovelace och Nikola Tesla hade fått igenom sina planer, om ånga inte bytts ut mot bensin och elektricitet, om kretskort inte blivit till. Det är vackert och smutsigt.

Genren som sådan har varit erkänd sen slutet av 80-talet, blev en större strömning på 90-talet, tog sig in i filmen på 00-talet och är en av de nya, spännande riktningarna inom science fiction, fantasy och serieromaner. Det skrevs förstås romaner tidigare som varit inspiration till dagens steampunk. Mary Shelley, Jules Verne och H.G. Wells skrev vad som då kallades scientific romance, en genre som anses ligga till grund för science fiction som den ser ut idag. Det är då extra roligt att tänka sig att en av de yngsta subgenrerna tar sin inspiration från dessa tidiga verk.

Det finns flera olika sorters steampunk. Vi har den som utspelar sig under den viktorianska eran i verkliga miljöer men där tekniken har kommit längre, till exempel The Affinity Bridge av George Mann (London) eller The Peshawar Lancers av S.M. Stirling (Indien). Det finns steampunk i verkliga miljöer med inslag av alternativ historia och fantasy, där vampyrer och magiker samsas med zeppelinare och polisutredningar, som i New Amsterdam av Elizabeth Bear. Alan Moores The League of Extraordinary Gentlemen har också fantastiska drag och har blivit än ännu steamigare film än vad den är som serieroman (Nautilus är en otroligt vacker ubåt). Det finns steampunk som utspelar sig i vilda västern, som nyutkomna Boneshaker av Cherie Priest eller som filmen Wild Wild West och det finns den som utspelar sig i fantasymiljöer som Clockwork Heart av Dru Pagliassotti (kugghjul och bevingade budbärare).

Och om inte böcker, serieromaner och film skulle vara nog så finns det musik med steampunktema, det mest kända bandet är nog Abney Park med sitt album Airship Pirates.

Listan kan göras lång och det känns som om vi tryggt kan säga att det är en genre vi kommer att få se mer av. Vem vill inte ha fler kugghjul, mer smörjfett och snabbare rörpost? Det kan aldrig bli för mycket av goggles, krinoliner, mässing och mumieöppningar. När man väl fallit för steampunk sugs man ständigt tillbaka. Dessutom är böckerna mycket bra.

Nene Ormes