”Du måste ta hänsyn till att vi var höga på metamfetamin nio dagar i veckan. Jag är inte säker på ens idag vad som är sant av alla de där historierna. Håller du dig vaken nio dagar i sträck kan vad som helst hända.” säger Ronnie Cutrone, konstnär och före detta assistent åt Andy Warhol, i första kapitlet av Please Kill Me – Den ocensurerade historien om punken. Just det citatet är på många sätt representativt för hela boken. På de över fem hundra sidorna finns inte ett enda stycke av vanlig refererande text – allt är citat. Hela boken är ett stort collage med röster plockade från intervjuer med bandmedlemmar, konstnärer, managers, skivbolagsfolk, groupies, fans, roddare, syskon och langare som var med innan, under och efter den amerikanska punkvågen.
När så många personer berättar sina versioner av vad som hände är det ofrånkomligt att åtminstone hälften motsäger varandra. Om Legs McNeil och Gillian McCain, som har satt samman boken och genomfört många av intervjuerna, hade skrivit boken själva, om de hade försökt skriva sanningen, då hade den blivit falsk. I citatcollageformen blir det uppenbart att man faktiskt inte kan berätta en sann historia om hur något verkligen gått till, för alla har upplevt det på olika sätt, från olika håll och minns olika saker. På så sätt blir Den ocensurerade historien om punken, med alla sina uppenbara lögner och motsägelser, den sanna historien om punkens råa uppgång och brutala fall.
Det här är boken om den amerikanska punken – om Ramones, Blondie, New York Dolls, Patti Smith, Television – medan band som The Clash, Sex Pistols och Buzzcocks bara nämns i periferin. Historien tar sin början i Andy Warhols ateljé The Factory, med Velvet Underground och Lou Reed som musikaliskt centrum, och går via Iggy Pop & The Stooges, fram till New Yorks punkscener på 70-talet och tidigt 80-tal. Den som är nyfiken på sex, droger och rock’n’roll får sitt lystmäte mättat flera gånger om – åtminstone vad det gäller drogerna och sexet. Att berätta punkens historia utan att berätta om drogerna är omöjligt, men ibland tar det över helt. Vissa kapitel handlar bara om vad folk tog, hur hög Iggy var när de körde in en lastbil i en bro, vad olika langare sa och hur heroinkvartarna såg ut. Det blir väldigt tjatigt i längden. Historierna som sipprar fram bland alla nålar, kanyler, tabletter och uppsnortade linor – de om det konservativa samhället runt om, som var hela förutsättningen för punken; om alla människoöden och framförallt musiken – det är de som är intressanta:
Ur allt det kom en annan sorts hippie som var mer som en uteliggare. De kom från riktigt usla förhållanden – de hade föräldrar som hatade dem och kastade ut dem. Kanske hade de växt upp i en väldigt religiös familj och blev kallade slampor och blev utslängda på gatan för att de hade gjort abort eller att föräldrarna hittat p-piller i handväskan. Ilskan jäste i dem. De var de första punkarna. (Ed Sanders)
Den amerikanska originalutgåvan av Please Kill Me – Den ocensurerade historien om punken är sedan länge en klassiker och förlaget Reverb har gjort Sveriges alla musikintresserade och punkfrälsta en stor tjänst genom att göra den tillgänglig på svenska. Tyvärr verkar man ha slarvat en del med redigeringen av boken, framförallt vad det gäller korrekturläsningen. Egentligen spelar det inte så stor roll om några ord är felstavade, någon rubrik inte är fetad och så vidare, men man får ett slarvigt intryck av en annars välgjord bok. Slarvfelen känns inte punk, bara hafsiga. Det enda jag egentligen saknar i boken är fler bilder. I mitten finns det en liten inlaga med snygga foton, men det måste finnas så mycket mer att ta av, och det skulle vara ett fint sätt att ta collageformatet ännu längre.
Punkens historia kantas av missbruk, droger, bandsplittringar, slagsmål och död, men Legs McNeil förklarar vad punken egentligen handlar om:
”Det handlade om att korrumpera alla normer – att berätta för folk att de inte behövde vänta snällt på att bli tillsagda vad de ska göra utan att de kan skapa sina egna liv. Det handlade om att få folk att börja använda fantasin. Det handlade om att det inte måste vara perfekt, att det är okej att vara amatörmässig. Det handlade om att man måste vara beredd på att göra bort sig om man vill vara verkligt kreativ, att arbeta med det man har och om att vända allt som är pinsamt, hemskt och dumt i livet till ens fördel.”
Titel: Please Kill Me – Den ocensurerade historien om punken
Författare: Legs McNeil och Gillian McCain
Förlag: Reverb
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2006
Antal sidor: 558
ISBN: 91-975684-5-7
